Luciadagens legend

Den trettonde december i tidig morgontimma, då köld och mörker hade väldet över det värmländska landet, kom ännu i min barndom Sankta Lucia av Syrakusa intågande i alla de hem, som låg spridda mellan. Norges fjäll och Gullspångsälven. Hon bar ännu, åtminstone i de små barnens ögon, en dräkt, vit av stjärnljus, hon hade på håret en grön krans med brinnande ljusblommor och hon väckte alltjämt de sovande med en varm, doftande dryck ur sin kopparkanna.

Selma Lagerlöf, känd för att bättre än någon annan gestalta de värmländska bygderna och dess landsmän, skildrar här en ovanlig men klassisk helgonhistoria. En värmländsk luciasägen om en ung kvinna som kom med hjälp till fattiga och utsatta, och spred ljus i en mörk tid.